Nytt...
För det mesta är det ingen konstigt med att jag bor i Holland. Men ibland tänker jag för mig själv - Oj, jag bor faktiskt i Holland, jag flyttade hit, utan jobb eller något, till en underbar kille... och efter två månader hade jag fast arbete på IKEA och började skapa mig ett eget liv här, med kollegor & till och med några nya vänner.
Min mamma säger varje gång vi pratar på telefon att hon är stolt över mig. & då blir jag alldeles varm inombords & tänker tyst för mig själv, att jag faktiskt kan vara stolt över mig själv, (i mina ögon var det inget stort det jag gjort). Men när jag ibland tänker efter, så stod jag vid ett vägskäl, på kanten till något nytt & lite skrämmande, & jag vågade hoppa.
& jag inte bara överlevde, jag blev en lyckligare människa.
Visst är det inte lätt alla gånger, jag har mina dalar, visst saknar jag alla där hemma, men jag skulle inte ändra på något om jag kunde, jag skulle hoppa, hoppa, hoppat igen:) 
Ik ben ook echt heeeel trots op je:)! Kus!
Ja, du är modig Jenny. Jag kände mig också ganska modig när jag flyttade från Fredrik ensam till Västerås som jag aldrig varit i för att plugga i 3 år i en stad där jag inte kände en kotte...
Men ett helt nytt land är nog ändå det modigaste!
Låter underbart! och känner igen mig i det du skriver! (även om klivet till ett helt nytt land är större ;-) )Man har tagit ett kliv och trotsat dåliga tider, men man ser inte riktigt själv prestationen! Och visst är det härligt att höra av andra!
